Näää, det räcker inte med det ena när det kommer till dottern utan andra saker måste också komma på tal när man träffar detta folk. Åter fick jag höra hur jävla lik dottern är sin förbannade kusin, precis som det var sagt här och här. Nu tror ni säkert att jag hatar denna kusin som jag skriver om men så är det verkligen inte. Ungen är underbar, om än speciell.
Det kom även på tal om hur lik dotterns yngre kusin är denna kusin. Jag och den andra mamman nämns aldrig. Sambon och jag tycker däremot den yngre kusinen är sin mamma upp i dagen. Visst ser man likheter från den äldre kusinen, den förbannade kusinen, men det är väl inte så konstigt heller. Alla är ju släkt. Jag kan bara inte förstå hur man kan sitta och säga att dottern och den yngre kusinen bara är lik folk från deras sida när det inte är så. Tittar jag min dotter i ögonen så ser jag att hon är min även om hon är sin pappa upp i dagen för lika som bär är bara förnamnet. Tittar jag på kortet i hallen på min kära far så ser jag massa likheter. Dottern har hans blick, näsa och lockiga hår. Frågar jag min kära mor så är hon lik mig på pricken. Så det där med att hon BARA är lik folk från sambons jävla sida är bull. Sluta såra en för i helvete kärring! För precis som jag sa till sambon i bilen, på väg hem från Rusta, så bråkar man inte med en som har mitt efternamn. Då har man hittat en fiende för livet!