Ja den känslan har jag nu fått känna på på riktigt, efter många år. Men å andra sidan så är det väl inte så konstigt heller med tanke på hur relationen mellan dig och mig är. Jag förstår inte ens varför jag bryr mig egentligen. Varför jag sitter här och gråter som ett litet barn. Kanske är det för att jag är full av hormoner och en jävla massa tankar. Jag har bara en sak och säga och det är; DRA ÅT HELVETE!